Det som kom ut från nya vågen eller postpunk-eran i Sverige var också en massa band som textmässigt var väldigt speciella. Det var inget rakt, upproriskt och lättförståeligt budskap dessa bands texter förmedlade, utan något som kan kallas nonsens, eller galen kreativivitet. Det fungerade lite som det lilla barnet som vägrar vara vuxet, förståndigt och rationellt. Jag tyckte om de här banden och deras uttryckssätt. Det fanns en frihet i det att vägra skriva efter färdigt uppställda mallar. TT-Reuter från Lund skrev texter om grekiska gudar, Extra från Göteborg (med Anne-Lie Rydé) skrev om flickan Lola Gorgonzola, Dagens ungdom från Hudik hade picknick på en bilparkering, göteborgarna Cosmic Overdose skrev Köttbulleboys och Dom dummaste från Gamla eken slog alla rekord på dumhetens område med sina Jesu Kristi 100 krig. Jag förstår väl det här behovet av att exponera sin galenhet. Nuförtiden finns ju de sociala medierna där folk får slänga sig tokiga hur de vill i alla sina bloggar och på diskussionsforum. I början av 80-talet fanns bara den analoga kanalen, som nådde ut via ljudförstärkaren till publiken. Och jag tycker att det var roligare förr. Nu önskar bloggen god jul och gott nytt år.
