Aston Reymers rivaler - Från myggjagare till foträta

Stockholmsgruppen Aston Reymers rivaler är väl mest känd för "hitlåtarna" Stockholms ström och Tvål. På den här skivan som kom 1980 blandar de friskt svensk folkmusik (hambo, snoa, polska), med finska folkmelodier, danska rockballader (Gasolins Hvad gör vi nu lille du), calypso, cajunmusik, bluegrass, rock-soul, djungelmusik, serenader och skillingtryck som Nidälven. Nästan varje låt representerar en ny musikstil. Det är friskt, positivt och vågat. På skivomslaget poserar en mörkhyad rastafari ikädd svensk folkdräkt. Det var nog det omslaget som fick mig att be bibbatanterna spela skivan för mig då för länge sedan. Humorn och lättsamheten är genomgående i rivalernas texter, det är musik att dansa och vara glad till. Det var den här musiktraditionen då det inte gjorde något om man spelade fel. Man skämtade bort det, och började glatt på nytt på låten, om man var i början, och fick på det sättet publikens sympatier på sin sida. Kom man inte ihåg texten kunde man alltid sjunga raj-raj-raj. Man kommer att tänka på andra progg-amatör-band från 70-talet, där närheten till den svenska folkmusiken är en självklarhet, t.ex. Grus i dojjan. Aston Reymers rivaler var från början ett gäng gatumusikanter, och namnet lär, enligt en version, vara en parodi på Creedence Clearwater Revival. Idag får den här skivan ny aktualitet med tanke på vissa extrema politiska rörelser som förespråkar segregering mellan olika etiska grupper. Nej, friskt blandat - hälften vunnet med Aston Reymers rivaler ska det vara!