Jag är lugn på alla diskotek, och klär mig som alla dom andra. Tassa tyst, gör inget om ingen ber dig. Dom är så nya och moderna. Så mycket muskler, så lite hjärna. Du är lurad, lurad min vän. Du är lurad, lurad igen. Pappas pojkar, pappas pojkar. Dom spänner sig allt vad dom orkar. Vad ska du bli när du blir stor? Ska du bli som far och mor? Ska du bli en boss, en försäljare eller disponent nånstans? Alltför dyra modekläder köper dom som hänger med. Men jag tänker inte ge mig, och mig som dom andra klä. Anorexia nervosa, rädda mig från att bli en slav i en kvinnas kropp. Anorexia nervosa, gör mig vacker, gör mig smal. Gör mig till ett västerländskt ideal. En dag så kommer frågan: vad ska du egentligen bli? Du vet att det börjar bli dags, att tänka på din framtid. Snälla försök att förstå, du måste bestämma dig strax. Nu ska du ut och bli nåt, det börjar ju bli dags. Och hon var nästan som reklam, nån som alla älskade och ville ha. Rulltrappan rullar och vi plågas av musik som söver. Varenda tjej, varenda kille, som har blivit bombad av USA, vill ha dig att tjacka prylar som du egentligen inte behöver, när du har klöver. Är du kvinna eller man? Är du hon eller han? Är du antingen eller? Finns dom båda hos varann? Jag sjunger som jag vill!