Svängiga låtar har alltid fastnat i mitt minne. Då spelar det inte så stor roll vem som spelar eller hur. Det kan vara hur barnsligt som helst, men det går hem hos mig. Jag vill lyfta fram några tidiga minnen som exempel på det här. När vi bodde i stan som barn (Mariehamn) var vi ofta och spelade ishockey på kvällarna till ishockeyrinken. Det spelades musik ur stora högtalare. En kväll kom Djungelrock med dansbandet Streaplers från 1976. Den fastnade direkt. Jag minns var jag var och med vem. En annan höjdare var Tarzanlåten från 1972 (skriven av Sveriges jazzband), och då helst med Trazan och Banarne. "Vi har Tarzan på middag idag/ och han verkar att må ganska bra" var rocklyrik som gick rakt in i själen. I TV var det många låtar i barnprogram som genast dagen efter sjöngs på av i stort sett alla. Jag kan inte hitta allt som jag söker efter idag. T.ex. är Tiger Mu ohjälpligt förlorad. Om någon av er minns var och vem, så hör av er. Men Doctor Doolittle och Scooby Doo hade ju häftiga signaturer. Man gick i taket redan innan programmet hann börja. Jag minns också många sånger från Åbo svenska teaters uppträdanden i skolan på låg- och mellanstadiet. T.ex. de tuggande korna och raden "Mjölken den har varit gräs som har vuxit på vår jord" m.m. m.m. Direktörens stress-sång från Sesam skivan på svenska från 1981 har också ett beat som är klassiskt. Men allt överträffades av Den makalösa manicken av Michel B Tretow från 1985. Så, rock on baby!