Bruce Springsteen - The River

04.09.2017 14:47

Bruce Springsteen är New Jerseys bidrag till rockvärlden, och det tog mig faktiskt så länge som till låten Hungry Heart på radion vid tiden efter att dubbelalbumet The River kommit ut (1980) förrän jag upptäckte detta rockfenomen. Här kan nämnas att många var mycket före mig med att inse Bruce Springsteens värde, i den miljö där jag växte upp. T.ex. min kompis i Geta eller min kusin som köpte The River, eller hans bror som, i likhet med många andra ålänningar, åkte på The River-konserten på Hovet i Stockholm 1981. Många år senare, och idag, förstår jag Bruces värde och betydelse. Han skildrade, på The River och på sina album innan det, ett USA som knegade på i fabrikerna, och släpade sig hem på de sotiga bakgatorna, som drömde om något större och bättre än det liv de levde, som hade ett hungrigt hjärta, med en längtan både hem och bort (t.ex. ut på motorvägarna med bilen och med vinden i håret). Bruce Springsteen är en äkta rocker, som fortsätter en obruten tradition ända från bluessångarna i södern och folksångarnas Woody Guthrie. Han förkroppsligar bättre än någon annan rockartist den amerikanska drömmen som den lever i de flesta vanliga amerikaners medvetande. Jag tycker att titellåten på den här skivan, The River, uttrycker denna dröm och dess realiserande bäst: "I went down to the river/ though I know the river is dry." Även om jag inte är någon större expert vad gäller Bruce Springsteen skivproduktion kan jag väl ändå säga att han på The River slår an lite gladare sinnesstämningar än på de skivor han gjort innan. Det är lite som Ulf Lundell med skivan Kär & galen (1982) kan man tycka.