Efter att ha frågat runt lite på den avlånga ön hittade jag sentomsider parkeringsplatsen vid campingområdet och kunde ta traktorskjuts med reggaemusik ned till dansbanan där reggaefestivalen Öland roots höll. Jag kom mitt i Congos konsert. Och där stod han ju, gamle gode Cedric Myton med sitt Congos. Och inte verkade han, eller falsettstämman, ha åldrats på 45 år. Kanske blivit bara mer lekfull. För man hade bara börjat på en låt så avbröts den av ett dubbande eko, innan man körde igång på nytt. Men den kom ändå till slut: "Row Fisherman Row/ Keep On Rowing Your Boat..." Så var det dags för det nya Gladiators, bestående av grundaren Albert Griffiths son Al. Och han förde roots rock reggae-traditionen vidare, men den äran. Det var en stolt och rättfärdig rasta som vandrade omkring på scenen. Han älskade oss alla, ville oss alla väl. Och vi i publiken tog tacksamt emot, både gammalt (Naturality, Dreadlock Your Time Is Now) och nytt. Och vi ville så gärna ha bara mera. Men efter extranumrets extranummer kom inget mera (trots att vi ropade efter Stick A Bush). Vidtog en spirituell peace and love-vandring tillbaka för att försöka hitta bilparkeringen i mörkret. Det var en reggaefestival full med kärlek, tolerans och det bästa Jamaika har att bjuda av reggaemusik.