Det är påfallande hur få kända norska rockband det finns och funnits. Då menar jag inte popgrupper som Aha eller alla dessa black metal-band som landet lyckas producera, utan hederlig rockmusik. Istället är vistraditionen väldigt stark, med artister som Sverre Kjeldberg (Ellinors vise) och Alf Pröysen (Du ska få en dag i mårå). Det naturromantiska draget lyser igenom. När Norden ställde sina största rockband på scenen på Johanneshovs isstadion 1978, bidrog Norge med Veslefrikk, som spelade något slag av proggvisa. Jag minns bara en av bandets låtar. Finland hade Hurriganes, Danmark Gasolin och Sverige Ulf Lundell. Kanske det inte funnits grogrund för rock bland alla höga fjäll och djupa dalar, där det är lättare att plocka med sig den akustiska gitarren ut på tur. Humortraditionen är däremot stark, och av den har det gjorts mycket lättsam popmusik, typ Banana Airlines.