.jpg)
De gamla andliga sångerna tycks ha fått en renässans. Jag tänker bl.a. på skivan En salig samling från år 1999, där svenska rockartister, bl.a. Freddie Wadling, Stefan Sundström och Rolf Wikström, tolkar sånger av Frälsningsarmén. Man undrar om djävulen blir religiös när han blir gammal. Snarare är det väl så att t.ex. gospel alltid legat nära rock, och att Frälsningsarmén religiösa budskap just riktat sig till de mest behövande. Jag kommer att tänka på den finske regissören Aki Kaurismäkis filmer, där Frälsningsarmén ofta förekommer. För mig var andliga sånger i slutet av sjuttiotalet detsamma som Viktor Klimenko. Han blev bland annat känd med "Jag har hört om en stad ovan molnen", som han sjöng på tre språk, svenska, finska och ryska. Melodin är ju rysk och sången finns insjungen med Röda Arméns kör. Annars kan t.ex. "Barnatro" närmast förknippas med sentimentaliteten hos äldre människor, som gärna lyssnar till rader som "där som sädesfälten böja sig för vinden". "Pärleporten" däremot passar bra att skråla för ett gäng utslagna på en parkbänk. Det finns något av kampsång över den. Spelet med Gud i rocksammanhang kan ibland verka konstigt. Ett exempel på detta är Thåström iklädd Frälsningsarméns keps på scenen med Imperiet, bara något år efter att han deklarerat "Häng Gud" med Ebba Grön. Outgrundliga äro sannerligen Herrens vägar.