Gunnar Danielsson - Allt ska bli bra

Gunnar Danielsson släpper ständigt nytt material. Det senaste albumet är från mars i år. Det har den sympatiska titeln Allt ska bli bra. Allt sedan jag först hörde Gunnar Danielsson i en radiokonsert i början av 80-talet har jag gillat hans nära kontakt med publiken. Jag minns hur han då frågade dem var de kom från och varför de var där, och tyckte att det var helt underbart att de kommit. Samma känsla tycker jag bara har fördjupats med åren. Han bryr sig om hur du mår, och vill och tror att: Allt ska bli bra. Texterna är utan later och filter. Varje låt är fullkomlig på sitt sätt. Nu är han gammal och vis, och delar generöst med sig av alla levnadsråd, samt sammanfattar sin livsfilosofi - om det nu finns någon, t.ex. i Hjärtat sitter till vänster:  "Ingen människa är ofelbar/ Vi har alla våra förtjänster/ Vad är sant vad är falskt? / Vem har ett svar? / Hjärtat sitter till vänster." Eller: "Meningen med orden är att tala sant" i Lyckan att hålla din hand. Eller: "Vi måste sluta prata strunt/ Lova runt och hålla tunt" i Nångång tar allting slut. Döden är ständigt närvarande i hans senare låtskatt. Och det är starkt att inte vika för det här ämnet. Mest framträdande är temat i Nångång tar allting slut och i Den oförglömliga natten, som handlar om Estoniaolyckan. Ändå inspireras han av vanliga vardagshändelser, som han snappar upp under sina dagliga promenader, som i Lennart och hans lille Jack. Det kreativt galna draget, som ställer saker och ting på ända, finns som vanligt med: Aldrig för sent att ge upp. Samt den varma humorn i Från vaggan till vadå? och Fru Danielsson har fått en gosse.

Det är som sagt en skiva med bredd, djup, känsla och visdom - närmast episkt berättande. Också det tycker jag Gunnar Danielsson är ganska ensam om bland nutida svenska artister. Närmast av alla kom kanske Ola Magnell.

Tempot i låtarna är väldigt laidback, mycket country-inspirerat, med steel band-gitarrer och körer i bakgrunder, och melodierna är mycket sångvänliga. Den låt som musikaliskt skiljer sig från de övriga är, förutom Nångång tar allting slut, slutspåret Den oförglömliga natten, som sedan första lyssningen varit min favorit på skivan.