När man lyssnar på Ensamma hjärtan är man alltid garanterad full valuta för pengarna och lite till. Ensamma hjärtan live i Oslo i september 1981 betyder att slutresultatet är något mycket mycket mera än summan av delarna. I början kände jag igen låtarna som jag inte hört av bandet tidigare på skiva: The Message, Författaren och Djävla skit hade jag ju hört i radion, också då live. Men The Message gick då på svenska, med låtraden: Missförstå mig rätt, men det är inte så lätt att glömma... Författaren och Djävla skit är två låtar som är väldigt representativa för sångaren Gunnar Danielsson som gjort dem. Det handlar om drömmar och ambitioner, samt det nesliga i att livet inte alltid går som man hade tänkt. Jag tänkte efter sidan A att B-sidan knappast kan bli bättre, men blev överraskad. Coverversionerna av Doors When the Music`s Over (Bomben kommer), Lennons A Working Class Hero samt medleyt med Stones och The Who som startar med Jumping Jack Flash bränner slutligen ned den sista skyddade hinnan mot omvärlden och fullständigt raserar murarna. Det får mig att förstå storheten i originallåtarna, samtidigt som Ensamma hjärtan gör dem i sin egen åttiotalstappning. Bara det att Gunnar inte går upp ett tonsteg när han sjunger A working class hero is something to be, får mig att förstå att detta är något unikt.
Det generösa med Ensamma hjärtan märks även på innerpåsen till skivan, som är utformat som ett spel med kloka och roliga vardagsråd till alla lyckosökande hundar. Jag är glad att jag hittade den här skivan.