Jag hade stora förväntningar på Shane MacGowans bandprojekt innan The Pogues, dvs Nipple Erectors och (efter det) Nips. Den här skivan är en samling från dessa bands låtar, speciellt singlarna, som kom samtidigt med den första punkvågen i England. Det är snabbt, larmigt, 50-talsrockigt (King of the Bop, Private Eye, Vengeance) och ibland med punkbeat (So Pissed Off, Stavordale RD, N5). Ändå gillar jag mest den balladaktiga Gabriellle, där Shanes personliga sångstämma får komma mest till tals. Det låter lite Elvis Costello (som Shane senare inte hade mycket till övers för) om den. Han berättar här om de galna tiderna med Gabrielle: "We danced all night/ Slept all day." Vengeance har samma komp som Walk Don`t Run. Jag tyckte nog att skivan levde upp till förväntningarna.