Åttiotalet var ingen guldålder för rockmusiken. Istället kom syntarna och den artificiella musiken. En massa ointressanta band som jag inte orkade hålla någon koll på drog på segertåg från de brittiska öarna och ut över resten av världen. De hade namn som man lätt blandade samman, såsom Heaven 17, Human League, Simple Minds, Pet Shop Boys och Simply Red. Banden var inte direkt några nyromantiska flickehjärtskrossare, utan mera mainstream. Nu när jag i efterhand gör en djupdykning i syntsmeten, så vaskar jag fram följande singlar, som jag säkert hörde då, men aldrig riktigt fäste någon notis vid: We Don`t Need This Fascist Groove Thang (Heaven 17 - 1981), Don`t You Want Me (Human League - 1981), West End Girls (Pet Shop Boys - 1984), Holding Back The Years (Simply Red - 1985), Don`t You Forget About Me (Simple Minds - 1985). Säkert fanns det även många andra tongivande syntband då, men det här var dem jag närmast kom att tänka på.
