.jpg)
En ful svans som rockmusiken alltid släpat efter sig är droger och groupies. Det är oundvikligt att den gränslösa livsstil som kommit att förknippas med rock n` roll aldrig har kunnat värjat sig mot detta. Pamela Des Barres var en hippieflicka som mer än de flesta kom att leva det liv som gett namnet åt groupies. Redan som barn var hon besatt av Beatles, och speciellt Paul. Hon drömde om honom på alla tänkbara sätt, men mest om hans smala lår och rådjurslika ögon. Högst upp på hennes lista stod ändå så småningom Mick Jagger. Frank Zappa tog henne och hennes tjejkompisar under sina vingars beskydd och bildade bandet GTO (Girls Together Outrageously). Pamela Des Barres kom att stå i det av henne så hett åtrådda strålkastarljuset på scenen.
Allt det här hände i slutet på sextiotalet och under första hälften av sjuttiotalet. Skådeplatsen var främst Los Angeles. Man får följa med hur vandringspokalen Pamela går från den ena rockmusikerns famn till den andras, speciellt gillade hon basister. Byrds, Stones, Jim Morrison, Keith Moon...listan kan göras lång. Hon blottar sin egen blåögda förvirring, när hon trånar efter den perfekta, guddomliga och åtråvärda rockstjärnan. Själv kan hon inte hjälpa det - hon ville vara där och hon ville vara med. Så småningom stadgar hon sig en aning och gifter sig med den engelska rockaren Michael Des Barres och de får ett barn ihop. Äktenskapet klassar hon som rockvärldens längsta, 24 år.
Beroendet mellan rockmusikerna och Pamela var ömsesidigt under den tid som anses som rockens guldålder. Sett i backspegeln kan man undra över hur mycket någon som vill bli känd är tvungen att utsätta sig för. Den själviografiska boken av Pamela Des Barres gavs första gången ut 1987.