Han kom som ett rivjärn en sommarkväll till Pub Ettan i Mariehamn och hade en Gibson Hummingbird-gitarr i en läderrem om halsen... Den före detta KSMB/ Strindbergs-medlemmen Johan Johansson - den felande länken från januarikonserten med Kurt Sunes i Slaktkyrkan - då innan coronan satte stopp för alla livespelningar - steg som en frälsare ned från sitt blågula kors - och bjöd oss 30 svältfödda åhörare på en intim, personlig och berörande unpluggedkonsert. Han gick från skarpa betraktelser av ett Sverige i kris, ett folkhem kapat av giriga tävlingshetsande nyliberaler (Skurkar i manschett, Vän av ordning), till uppgörelser med egna spöken (Det finns ett spöke, Världens bästa dåliga exempel, Lust, Somna), till djupdykningar i äldre material (Polsk Zchlager, Blått o Guld, Ingenting), till min personliga favorit Va?! - sången för alla med utanförskap. Kraften och hjärtat och energin fanns kvar från förr.
...och så var det över. Vi ville ha mera Johansson. Och det fick vi. "Backstage" var nämligen ett fönsterbord inne i pubens värme. Där satt vi sedan, några hardcore-fans, tillsammans med Johan och pratade tills det var dags för mig att gå. Men kom tillbaks Johan - så att du äntligen kan plantera den åländska flaggan i jorden på din kolonilott - bara en kvart från T-centralen.