Just Kids

När jag läser Patti Smiths Just Kids från år 2010 slås jag av att jag inte läst någon självbiografi om ett par som så fullt ut valt att tillägna sitt liv konsten. Patti Smith flyttade helt utan något på fickan till New York City från södra Jersey när hon bara var tjugoett, med ett exemplar av den franska surrealistdiktaren Arthur Rimbauds "Illuminationer" i väskan. Hon levde bokstavligen ur hand i mun på gatan och träffade hippien Robert Mapplethorpe, som räddade henne undan en farlig date. Boken skildrar de två asfaltsblommornas liv tillsammans - på Chelsea Hotel, nattklubben Max`s Kansas City och konsertstället CBGB. Redan som unga lovar de varandra att alltid stötta den andras konstnärliga skapande. Robert slutade som känd fotograf och Patti som punkrockens urmoder.

Jag är imponerad av Patti Smiths otroliga uthållighet och skaparkraft. Samtidigt som Robert utforskar sina mera destruktiva homoerotiska sidor så träffar hon sin blivande make Fred Smith och de får två barn tillsammans. I boken namedroppar Patti ett otal konstnärer och musiker i och kring New York vid den här tiden. Det kan bli en aning maniskt och är väl den enda kritik jag kan rikta mot biografin. Men få kvinnor har gjort så mycket som Patti Smith för att förena poesi och rockmusik.