A-sida: Kärlekens nöjen
B-sida: Man med paraply
Jag har länge medvetet undvikit att skriva om Lustans Lakejer från Stockholm. Johan Kindes syntrockposörer var ett fenomen som jag tog avstånd från då när denna singel kom 1980. Det var typ vida byxor, stetsonhatt och trenchcoat, och så tittade man under syntluggen och sjöng om hur världsvan och levnadstrött man var. Här handlar det om att man vet var kärlekens nöjen finns. Lite som Magnus Ugglas nattliv som man måste kvalificera sig till, men mera konstgjort. I Man med paraply kanske man försöker berätta var man fick sin världsfrånvända attityd ifrån. Om man inte orkar med att leva i elden mera så blir man en man med paraply. Kanske det fanns en beställning på romantiska nattvandringar i dimman i Stockholm också vid den här tiden. Fortfarande inget för mig!
