.jpg)
Jag har läst boken Kill City av Virve Valle från 2025. Boken handlar om ett trähus i stadsdelen Berghäll i Helsingfors, som under ett och ett halvt års tid, 1978-1979, fungerade som en rockklubb för traktens unga. Detta tack vare Ralf Örn, som hade sitt lilla kontor i huset. Han ordnade verksamhet och såg till att allt gick runt. I och på gården runt huset samsades punkare med diinare (den tidens dominerande ungdomsgrupp, femtiotalsrockarna), för det var bestämt att här bråkade man inte. Det var konserter eller så bara hängde man här. Man kan säga att punkrörelsen i staden tog sina första stapplande steg här. Det här var före musikföreningen Elmu ockuperade Lepakko, som blev den naturliga fortsättningen på Kill City. Centrala gestalter som får komma till tals i boken är bl.a. Antti Hulkko, alias Andy McCoy (gitarrist i Briards), Kelloggs Bollocks (sångare i Widows), Epe Kronholm (i Lama) och Pivo Rosenqvist (som med bandet Päät gjorde den feministiska "nidvisan" Rotat (Råttor) om män). Maukka Perusjätkä verkade fungera som något slag av ordningsman, samtidigt som han sjöng i ett storband, där nästan alla i huset var med och spelade.
I boken ägnas också ett kapitel åt de våldsamma motsättningarna mellan punkarna och diinarna i Helsingfors under den här tiden. Den motsättningen ledde bland annat till ett dödsfall.
Man blir mjuk om hjärtat när man läser om Kill City och önskar att man varit med. Den fria upprorslust, framtidsrtro och gör-det-själv-anda som punkattityden förde med sig smittar av sig. Allt slutade sorgligt med att Kill City brann ned en höstdag (man trodde branden var anlagd). Det var då redan klart att huset skulle rivas. För någon av dess forna gäster slutade det också illa. Man fiskade många år senare upp ett ben ur Kolerabassängen vid Salutorget. Det visade sig tillhöra Kelloggs Bollocks, som en lång tid levt i kriminella kretsar.
Jag rekommenderar boken (som tyvärr endast finns på finska) till alla som vill veta något om den finska punkens rötter.