Kråkan - Grillhagen Lelle/ Vandra på

A-sida: Grillhagen Lelle

B-sida: Vandra på

En av de mest anonyma rockartister som nånsin gett ut singlar är väl Åke "Kråkan" Nilsson från Stockholm. Den här singeln som kom 1981 spelade en vän i Geta för mig på sitt rum. Han tyckte den var bra, men jag hade aldrig hört talas om mannen förut. Det var ganska så traditionell rock med texter som behandlade sociala problem och utanförskap. Har förstått att Kråkan skrivit mycket om alkoholproblem t.ex. På sätt och vis var det ju bara en fortsättning på en gammal tradition, som proggband som t.ex. Nationalteatern och Nynningen från Göteborg, stått för. Det samhällstillvända och problemfokuserande. Jag har försökt spåra Grillhagen Lelle på internet och Spotify, men den finns ingenstans. Vandra på finns dock, och den handlar om att man ska fortsätta vandra på i livet utan att se sig om. Kråkan sjunger om hur viktigt det är med ett öppet och positivt sinne, om att man själv är sin största fiende, om hur en negativ attityd till livet förpestar ens eget sinnelag, och slår tillbaka på en själv. Det är nog sant som Åke säger, men samtidigt är det just det som är det svåra för någon som hamnat i en negativ spiral: det går bara inte att säga ryck upp dig, man måste ge värme och omtanke, så att den som har det svårt tinar långsamt upp, och får förtroende för sina medmänniskor. Det kan ju vara att uteliggaren för tillfället finner sin madrass i parken mera attraktiv än att gå tillbaks till den ombonade tillvaron i stödboendet, som socialnämnden med alla sina krav ställer. Det vet man inte som utomstående, det måste man bara fråga ensamvandraren själv om.