Konsten att hålla balansen med Lasse Tennander och Yngve Frejs Orkester är en skiva som jag haft, men gjort mig av med på något vis. Jag har hållit utkik efter den i skivaffärer, men inte hittat den. Sanningen att säga vet jag ingenting om Lasse Tennander. Så jag lyssnade på You Tube. Lasse Tennander är en äldre generationens rockartist, och inledningen av skivan låter lite dammig. Genomgående får vi här djuplodningar i en mans psyke. Och det krävs vital musikalisk uppbackning för att man ska orka svälja allt. Men så, i mitten av skivan,efter titelspåret, så tar Lasse av sig sin kavaj, öppnar fönstret och det börjar regna. Och tre låtar framåt visar han sitt sanna jag. Jag blir intresserad och börjar lyssna. Det är naket och rått, men samtidigt hoppfullt och livskraftigt. Jag blir positivt överraskad. Han bor på Pizzeria hotell, och ser ensamheten som ett vapen. Så öppet - liksom - ta emot mig om du vill och orkar - men jag klarar mig. Tummen upp! Skivan är från 1982.
