Att läsa Rolling Stones-gitarristen Keith Richards självbiografi "Life" från år 2010 är att göra en djupdykning i det som många skulle uppfatta som rock`n roll-livet personifierat. Här kommer man, genom hans egna ord, denna mytomspunna gitarrist nära, på ett sätt som tar oss bakom de gigantiska arenornas tvåtimmarskonserter med dess efterföljande adrenalinpåslag och rymningar undan hängivna fans.
Keith föddes för åttio år sedan i sumpmarkerna utanför östra London, i Dartford, och var till skillnad mot Mick Jagger, en "bondläpp", som vantrivdes i skolan och helst av allt bara ville lära sig spela blues. Men från ambitionen att Stones skulle bli Londons bästa bluesband, så rycktes bandet obevekligen in i hela cirkusen med vad det innebär att vara populärt popband. Så var det bara att låta det rulla på. Men medan andra i bandet, Mick och Brian, ibland kom att bländas av glittret som kändisskapet förde med sig, så har Keith alltid kunna fokusera på musiken.
I boken får man läsa om Keiths tio år långa beroende av droger (varför han missbrukade och hur han tog sig ur dem), om hans och Micks vänskap och fiendskap, hur han kämpade för att hålla samman bandet samt om hans kärlek till musiken och gitarren. Man får också en inblick i livet bakom bandet via många roliga och privata tankar.
I början av åttiotalet gjorde ett musikmagasin upp en lista på de tio rockmusiker som de trodde stod näst i turen att dö. Keith stod högst på listan i många år. Men än så länge rullar den här stenen vidare, utan att ha samlat alltför mycket mossa. Och det ryktas om att bandet ska ut på turné igen i sommar.