I början på sjuttiotalet lyssnade jag mycket på skivan som innebar min första bestående kontakt med rockmusik. Det var mammas skiva med blandad femtiotalsrock från 1972, med artister och låtar som gjorde ett outplånat intryck på den sjuåriga pojken. Där fanns de alla: Great Balls Of Fire, Highschool Confidential, Johnny B Goode, Rock And Roll Music, Long Tall Sally, Whole Lotta Shaking Going On och Sweet Little Sixteen. Tänk så mycket komprimerad energi man hade lyckats trycka in i den här 33-varvaren. Säg sedan att jag inte har rockrötter. Jo, de etablerades väl där och då. Och sedan dess har väl aldrig riktigt femtiotalsrocken lyckats släppa sitt grepp om mig, och det är jag glad och tacksam för. För: "Open up, a-honey, it´s your loverboy me that`s a-knocking/ Why don`t you listening to me, sugar? All the cats are at the high school rockin`/ Honey, get your boppin`shoes/ `Fore the jukebox blow the fuse/ Everybody hoppin`/ Everybody`s boppin`/ Boppin`at the high school hop."