Något att skämmas över

16.03.2016 15:43

Graffiti har förekommit lite varstans i städer sedan sjuttiotalet. På 80-talet började graffitin främst i USA att förknippas även med hip hop-musiken. Att spraya på väggar var ett sätt att uttrycka sig. Graffiti började ses som en konstform och objekten för konsten var främst övergivna och fula platser i städerna, som man ville smycka ut med målningar, t.ex. viadukter, broar, murar och elposter. Det upprättades speciella väggar där grafittikonstnärerna fick härja fritt. Det är ok tycker jag. Jag kan gilla viss graffiti, t.ex. i storstäder, på ställen som annars skulle vara döda och fula. Annat är det med de amatörklottrare som i byhålor härjar på nätterna. Jag tycker att man ska stå för vad man gjort, och kunna peka på sin "tag" och säga att den har jag gjort - för att glädja andra. Anonymt klotter är fegt, enligt mig. Så tyckte jag även när jag i morse märkte att vårt fina hus, och omgivningen runtomkring, var nedklottrat med hjärtan. Det finns ett rap-band i Kyrkslätt som kallar sig Likainen etelä. De rappar på svenska, men döljer sin identitet bakom masker. Som sagt, jag tycker man stå bakom det man gjort, med namn och uttryck. Annars blir det bara irriterande och smaklöst.

Kontakt

Musaploki Haglundsväg 12
22340 Vestergeta
Åland
+358 (0)50 438 7561 uffe.nyback@aland.net