1973 var det meningen att den gamla miljön runt Stortorget i Gävle skulle rivas för att ge plats åt det nya Domusvaruhuset. Då skriver Gävlesonen Peter R Ericson från bandet Mobben i bästa "bevara-almarna-i-kungsan"-stil protestsången Balladen om Gävle torg, och får igång en proteströrelse som innefattar bl.a. namn- underskrifter till de kommunala beslutsfattarna. Tyvärr byggs det nya torget ändå, men kanske den här lokala musikrörelsen utgör startskottet till det som komma skall?
Gävle som musikstad. Inte visste jag att musiklivet i denna kombinerade kaffe- och hamnstad ett hundratal kilometer norr om Stockholm var så livligt. Bara det att den centrala gestalten i musikkretsar och den som stod för Gävles första musikstudio var Leif Walter, som senare kom att bli känd som en av två i den populära barnmusikduon Mora Träsk. Sanningen är att Gävle låg före sin tid.
I slutet av 70-talet och i början av 80-talet formligen flödade musiken ut ur denna residensstad i Gävleborgs län. PF Commando gav ut vad som kunde vara Sveriges första punkplatta, rymdblomman Tomas DiLeva tar sina första steg som musiker i punkbandet The Pillisnorks. Dessutom kan räknas upp ett otal band ur ett antal vitt skilda genrer: Quiet (reggae, pop), Järngustav (progg, rock), Genocide (hårdrock) och Kicki Moberg (schlager). Senare Nordman (folkrock).
I boken beskrivs en isnställning till musiken som jag själv kan relatera till: den sanna "gör det själv"-andan. Det är en glädje och stolthet som format många av dem som var med vid den här tiden till vad de är idag. Och det var främst under 80-talets första hälft som detta ymnighetshorn flödade som mest. Men det var kanske med konserterna i Boulognerskogen på sjuttiotalet som det började.
Boken tar också upp artister som kommit från Gävles grannstäder Sandviken (Tomas Ledin), Söderhamn (Monica Törnell) och Bollnäs (Traste & Superstararna), men som ändå hade en direkt koppling till Gävle.
Jag har läst boken Vi lever - när rocken kom från Gävle (2014) av Peter Alzén och Anders Sundin.