Nu ska jag pensionera min kära digitala hemmastudio Boss BR 8 efter ca 25 års trogen tjänst. Jag minns inte ens var jag köpte den och hur mycket den kostade, men mycket glädje (och vånda) har den gett mig genom åren. Alla de låtar som jag har lagt ut på musaploki har jag bandat på studion, på små Zip 100 MB-disketter, som troget gett mig exakt 49,49 minuters tid att åstadkomma något. Orsaken till pensioneringen, efter diverse påstötar från musikerhåll, blev slutligen ljuskvaliteten. Jag har hört att man gör allt så mycket bättre och renare på datorn. Även stressen jag kände när disketten höll på ta slut och de åtta kanalerna inte längre räckte till är en orsak. Jag har tillsammans med Bossen tagit mig igenom många stunder av störande brus (på mina första inspelningar), glapp i sladdar och kablar, haverier, då plötsligt jag råkat tömma hela disketten på dess innehåll, obegripliga manualer på engelska och stressande sista tagningar där utrymmet slutat mitt i ett solo på gitarren. Men ändå: den har varit händig att ha med sig, och har hållit ihop (trots att jag många gånger trott motsatsen). Zip-disketterna finns väl inte kvar att köpa och ingen lär vara så väldigt intresserad av den digitala studion mera. Men ändå kommer jag att ha den kvar, inte på museum, utan kanske i utbildningssyfte, eller som extra komplement till det jag nu ska satsa på - nämligen FL Studio på datorn, samt ett tillhörande Interface för instrumentinspelningar. Så jag satsar på att min nästa låt är en datastudiolåt, och att den låter bra. Det får ni andra bedöma.