Ikväll var jag på konsert med Rainrock som spelade Pugh Rogefeldt-låtar för att hedra sin familjemedlem som avled i en nervsjukdom 2023. Bandet består av brorsan Ingemar på gitarr, dennes två söner Johnny och Jens (sång, mandolin och gitarr) samt trummis och basist. Det här var den coolaste konsert jag varit på, vad mellansnacket beträffar. Däremellan rev man av låtar från Pughs hela repertoar. Den nyaste var en Grymlingslåt från 90-talet, Mitt bästa för dig, följd av Aftonfalken (med sista versen på holländska, fast Pugh brukade dra den på finska). Annars var det idel sjuttiotal. Det tog lite tid att värma upp den småfruset mysande publiken, men där vid den instrumentala förlängningen av Små, lätta moln och urladdningen Surabaya Johnny, så lyfte taket åtminstone för min del. Jag har tidigare bara hört Imperiets 80-talsversion av Surabaya, men originalet var milslängder bättre - den kändes i hela kroppen. Men så slutade allt, med två extranummer, och alla vi som bara kunde sjunga en bokstav fick ta i i i. Tack för en värmande konsert, och också till Mediskörens version av Här kommer natten i foajén innan.