I helgen besökte jag Skärblacka, en liten bruksort strax väster om Norrköping. Orten har rykte om sig som Sveriges reggaecentrum, och varje år arrangerar föreningen Blacka Music en minneskonsert för Bob Marley. Det har man gjort sedan 1981. Jag greps både av den ideella och familjära stämningen runt konserten, som av utbudet av artister. På scenen såg jag Angelica Mava (Stockholm), Jonas Levi (Stockholm) och Daniela Torres (Skärblacka) innan det var dags för kvällens huvudattraktion Kalle Baah (Skärblacka), som var initiativtagaren till hela festivalen. Kalle Baah lyckades verkligen värma upp publiken trots det kyliga vädret. Jag imponerades av det täta soundet och de betydelsefulla texterna. Som Bob Marley uppmanade han oss att vara vakna, inte ljuga, orka kämpa på, inte tro på Babylons profeter, ta hand om varandra och vår värld. Pappersfabriken fick också sig en känga i låten Billy Rude Boy. Bandet har spelat sedan 1981 och det är konstigt att jag aldrig förr hört talas om dem. Under kvällen framfördes många Bob Marley-sånger både i original och på svenska. Det var med en verklig känsla av One Love jag lämnade konserten och den lilla orten, som fostrat så många svenska reggaeartister.