Första gången jag hörde talas om The Doors så att jag minns det var väl när jag fick läsa om dem i en tidningsartikel som en elev på Borgå Folkakademi skrev i början av 80-talet. De omtalades som gruppen som sätter dina alla sinnen på prov och som utvidgar din tankevärd. Senare berättade en kompis anekdoten om namnet: "There are things known, and there are things unknown. We are the doors." Samma kompis hade en gång frågat någon vid öldisken påPub Bastun i Mariehamn, när han tyckte att stämningen var lugn nog, vilket världens bästa rockband var, och fått svaret: The Doors. Anekdoten är intressant med tanke på att frågestllaren vid denna tidpunkt höll på med massprojektet att banda "rockens klassiker" på radion hemma (dvs vilka låtar som helt enkelt spelades mest),och fått Beatles Here Comes the Sun som etta. Senare köpte jag själv LP:n Alive She Cries i ett känsligt skede av min musikaliska utveckling, där bl.a. klassikern Come On Baby Light My Fire fanns med. Men jag undrar ändå om det inte är låten People Are Strange som jag funderat mest på ändå. Den som är intresseradav rock kan inte undgå att höra historierna om sångaren Jim Morrison. Samma ikonstatus som den allvarligare rockens besjungare har väl få andra fått. Frågan är bara sedan hur mycket av det som var ren och skär behov av uppmärksamhet. För få andra har väl heller varit så arroganta som den gode Jim.