Jag såg Hurriganes från 1974 live på TV igår. Tyckte det lät osammanhängande speciellt med Albert Järvinens egotrippar på gitarren. När jag lyssnar på Ultimatum live på Pub Bastun från 1983 är det anmärkningsvärt hur tajt allt är. Allt sitter där det ska! Det är larmigt och stökigt, som det ska vara i den pubmiljön. Det är själfullt! Hörde någon rockjournalist säga att hon hade hört så många finska punkband vid den här tiden, men att de alla lät likadant, och att man tappade sugen på dem. Men att Ultimatum var ett undantag. Vi i Ultimatum blandade punk, reggae, ska med låtar med inslag av ballad. Visst var det ju punk i ordets rätta bemärkelse, och i den kategorin var vi ju ensamma på Åland vid den här tiden, för det var ingen som kom upp med en liknande repertoar. Texterna och attityden är punk. Att göra en punkcover på Små grodorna ligger bara i tidens smak. Låten Stjärnfall får sin premiärspelning här, andra Ultimatumklassiker som Vi här på Åland är inte med. Tycker att jag kunde bidra med mitt saxofonspel som ligger som en extra dimension i soundet. Stefans texter hörs bra, och det är huvudsaken. Imponerande vilka slingor han lyckades spela på strängarna vid den här tiden. Visste inte när han hade tid att träna in det. Bjarne är en suverän trummis och Mats hänger med. Denna skiva får räknas som en raritet i undergroundskretsarna på Åland, och finns bara i ett fåtal ex.