A-sida: Eh-La Bas a la IBM
B-sida: Fidelito
Det enda jag visste om finsk musik från mitten av sjuttiotalet, förutom schlagerfestivalbidragen, var Hurriganes, trummisen Matti Oiling (som kom och trummade till vår skola) och DDT jazzband. Man mindes väl jazzbandet för att det hette lika som det förfärliga gift som höll på att utrota havsörnarna. Den här singeln, som är från brytningsskedet 1979-1980, har fått låna texten till någon konferens med IBM och GBG som hölls i Venedig och som jag inte lyckats luska reda på vad den handlade om. Hur som helst måste DDT ha varit inbjudet gästband där. De höll säkert stämningen på topp med sin storbandsjazz, gladjazz, dixieland-jazz. Skivan är bra producerad. Avskalad jazz där man hör vartenda blås.
