A-sida: Balladen Blue Bird av Hull
B-sida: Märk hur vår skugga
Någon gång i början av 80-talet kanske upptäckte Joakim Thåström Bellman. Redan långt tidigare, under eller före Ebba Grön, satt han och filade på Hoola Bandoola bands Keops pyramid hemma på gitarren. Så man kan väl säga att det här tunga stråket av vemodiga och mustiga visor har funnits med hela tiden för honom. 1985 kom det till uttryck i en singel med tolkningar av Evert Taube och Bellman. Döden är det gemensamma temat för dessa låtar, och i det ligger det melankoliska. Märk hur vår skugga spelades väldigt mycket i radion i mitten av åttiotalet och man lärde sig gilla den då. Senare har jag sjungit den både på gitarr och i körarrangemang - och det är då i Bellmans mer ursprungliga version. Thåströms röst passar ypperligt in i tolkningen av dessa visor, där den första är en ballad och den andra en av Fredmans epistlar. Minns att jag såg honom på scenen i Roskilde 1986, när han sjöng Märk hur vår skugga, med samma knotiga kroppsspråk som också var utmärkande för videon till låten.