A-sida: Magnetic Fields Part 2
B-sida: Magnetic Fields Part 1
Funderar på om det kan vara en bra idé att spela singeln Magnetic Fields med den franska elektromusikern Jean Michel Jarre nu när sommerhettan från kontinenten igen hotar med att komma indragandes. Kanske man får sig en välbehövlig nedkylning av den kalla syntprodukten? Men efter att ha spelat singeln från 1981 konstaterar jag att den lämnade mig oberörd. Kanske fick man associationer till ett stort publikhav någonstans i Europa, som lät sig dompteras av Jarres kyliga stämningar på 80-talet, då sådant här kanske uppfattades som modernt och spännande. Men i dagens läge då vem som helst kan programmera liknande loopar på vilket datamusikprogram som helst, känns det inte unikt. Snarare skrämmade, då det man sett av rockkonserter idag mest gått ut på att fånga sig själv på mobiltelefonen. Redan 1981 skulle jag ha ifrågasatt att ge ut Jarres episka elektropop på singel.
