A-sida: Video
B-sida: Sooner Or Later
För mig är den brittiska musikern Jeff Lynne för evigt förknippad med ELO (Electric Light Orchestra), som man inte kunde undvika i decennieskiftet mellan sjuttio- och åttiotal, även om han senare också var en del av Travelling Wilburys. Han har också en tunn, kännspak röst, som jag gillar. När han nu slänger sig ut i en soloskiva från 1984, så har datorerna tagit över så fullkomligt att man (om det var idag) skulle ha trott att allt var AI-producerat. I Video drunknar allt i det högt uppskruvade elektroblippet, men i Sooner Or Later, så kan man fortfarande ana strukturen av en rätt hyfsad rockballad. På den här tiden ansågs musiken troligen rätt så nyskapande, men idag drar man knappast öronen åt sig. Då var de sliskiga harmonierna hos ELO bättre.
