A-sida: Paradoxal
B-sida: Silverskrin
Göteborgsgruppen Kai Martin & Stick var ett av de mest tongivande nya vågen-banden från Göteborg. Säkert också ett av de mest sevärda. Kai Martins nervöst intellektuella uppenbarelse på scen i kontrast till saxofonisten Gomer Explenschs dynamiska personlighet gav bandets dess individualitet. Jag har ändå aldrig riktigt förstått bandets texter. De är inte direkta, utan ganska så snirkliga och svårtolkade. Det är svårt att utläsa något uppror ur dem. Snarare avantgarde än anarkism. Den här singeln från 1983 utgör inget undantag. I Silverskrin, som är den enda låt där jag kan uttyda texten, är den första raden: "Som i ett silverskrin, låst av ord som krossat glas". Kanske var man redan på väg in i en ny trend där deppig industrirock var det som gällde?