A-sida: Gamma, gamma
B-sida: Det blir ändå vi
Det är svårt att tänka sig någon folkligare artist än Lasse Berghagen. Han går hem i nästan alla samhällslager och generationer, tycks det. Men jag har haft svårt att ta honom till mig, trots att han gjort klassiker som Teddybjörnen Fredriksson och Farväl till sommaren, kanske just för att han varit så bred. Han har varit min föräldragenerations artist, någon som farsan och farmor kunde mysa tillsammans med. Här är ändå en singel från 1981 med två låtar som inte är så typiska för Lasse. Den första är en glättig honolulu-sak som möjligen moderatpartiledaren Ulf Adelsohn dansade till iklädd bastkjol, den andra är tvärtom en allvarlig sång, om rädslan för en separation. Det är en sång jag tillochmed kan tänka mig lyssna flera gånger på.
