A-sida: Skru` ned
B-sida: Hej far!
Parkering Forbudt var ett av de första danska rockbanden, förutom Gasolin, som jag hörde talas om i slutet på sjuttiotalet. Men jag hörde aldrig dem. När jag nu lyssnar på en singel från 1980 slås jag av att de låter som barn. Sången är ljus och kan ibland slå över i flickaktiga falsettskrik. Ändå är det ett moget rockkomp som bandet står för. Det är inte punk som jag trodde, utan mer tung och snabb rock. Det är väldigt charmigt,och jag kan tänka mig att många kvinnohjärtan sprack när de spelade. Men inte riktigt seriös musik, utan mera åt tuggummipoprocksvängen.
