A-sida: Aldrig
B-sida: Blått ljus (dansmix)
Det här är min favorit Peter Ericsons första singel från 1983. Jag gillar det suggestiva suget i låtarna, och det mörka stråket i texterna. De landskap som Peter Ericson rör sig i verkar vara de mörka förbjudna hamnkvarteren. Alltid tycks han vara på jakt efter någonting. Där är han väl både allmänmänsklig och personlig. Lite som en dagslända som är medveten om att stunden aldrig kommer igen. Jag vet inte om han redan på den här tiden hade samarbetat med Anders F. Rönnblom, men sången påminner om dennes.
