A-sida: Straw Dogs
B-sida: c/w You Can`t Say Crap On The Radio
Åh, var har den hållit hus så länge? En singel med Fingers från 1979, med två låtar jag inte hört förut. Och de låter som låtarna på Inflammable Material, påpiskande punk, rått och oslipat, ändå melodiskt typiskt SLF. Straw Dogs handlar säkert om läget i Belfast vid den här tiden, med två religiösa grupper stående mot varandra, med fridomskämpar för anslutning till Irland och de konservativa britterna. Och här var det vardag att slakta varandra som hundar och hänga upp kropparna i skyltfönstret. I denna våldsamma härva försökte Jake Burns och grabbarna mana till fred och besinning. Låten på B-sidan är speciell. Härrör sig säkert från någon konfrontation med den lokala disko-DJ:n ett antal år innan The Smiths Panic och "hang the DJ". Eller så var det på någon musikkanal i radion som de uttalade ordet "crap" - och så fick man inte säga. Man fick spela skräp i radion, men inte säga det. Allt utmynnar i en parafras på Clashs Capital Radio One - fyndigt och roligt. Jag var själv i radion idag och pratade. Hoppas jag inte sade ordet "skit".