LP:n Velvet Underground & Nico med Velvet Underground är en klassisk rockskiva som det är omöjligt att komma ifrån om man vill se vad som ledde fram till punken 1977. Skivan gavs ut 1967. Lou Reed grundade bandet i New York året innan med likasinnade musiker och sångerskan Nico. Textmässigt och soundmässigt var Velvet Underground nyskapade. Lou Reed väjde inte för att skriva om det som hände på gatorna och på barer och nattklubbar i storstaden. Han gav röst åt de utsatta och missförstådda, de avvikande, så som horor, homosexuella, sadomasochister, drogmissbrukare, och så vidare. Samarbetet med popkonstnären Andy Warhol resulterade i en popkonst-banan på skivomslaget. Låtarna ger ofta rum för eftertanke och meditation. Vad jag vet så var det Velvet Underground som introducerade cellon i rockmusiken. Den spelades av John Cale, och framträder främst på Venus in Furs. Man kan väl kanske kategorisera bandet som ett pro-punkband om man vill. Det var främst i USA som tendenserna inom rocken kom att peka fram mot 1977, i.o.m. New York Dolls, Iggy Pop & Stooges, Patti Smith samt MC 5 och Ramones förstås. Men Velvet Underground var banbrytaren.