Jag gillade Ståålfågel, trots att det var ett syntbaserat band. Man var ganska så minimalistiska och hade bra texter. På den här första LP:n från 1980 var man bara två i bandet. Det utökades med en till följande skiva året därpå. På erkänt punkmanér ställer man sig utanför samhället och levererar sin kritik. På En dag i varuhuset låter det: "Så länge eran värld ser ut som den gör/ vill jag va en sån som är utanför." I Små gröna män: "Små gröna män/ Jag vill inte in i ert maskineri." Tidstypiskt är spåret Tyskt väder. Jag funderade lite på varför det stod "Tysk höst" klottrat på många ställen i Stockholm på 80-talet, och kom senare fram till att en roman av Stig Dagerman hette så. Men weltschmerz och depression var populärt vid den här tiden i musiken, liksom på den här skivan. Min favorit på skivan är Något senare... Den är en humoristisk beskrivning av en Medel-Svenssons alienation i stil med Vaknade. Vaknade på följande LP. "Pelle vaknade i morse/ Och var plötsligt 47/ Han förstod inte hur men i hans rum stod två barn/ och en typisk fru." Jämfört med den andra LP:n är den här första klart mer amatörmässig.