Blogg

02.10.2019 17:02

A-sida: Crash Slowly

B-sida: Yearning

Minns att jag såg syntbandet Strasse i TV med sin Crash Slowly. Det måste ha varit någon gång i samband med att den här singeln släpptes, 1981. Minns att jag tyckte att de var töntiga, vilket jag tyckte om alla syntband då. Det var en teatralisk show, med en sångare som stod liksom och körde en bil, som för att dirigera mot den slutliga undergången. Nu när jag lägger singeln på skivtallriken möts jag av rätt så distinkta syntar, som lägger ett inte helt oattraktivt beat. Texten däremot förstår jag inte: någonting destruktivt romantiskt om att köra in i dimman på många sätt, likt sjuklingen på Dardels målning Den döende dandyn, som tagits in på akuten efter för hårt festande på någon av Göteborgs trendigaste danshak. Det är en värld som inte säger mig något överhuvudtaget. Men det var väl så modet var just då. Att singeln är producerad av syntrambon Midge Ure har väl nog bidragit till den höga ljudkvalitén. B-sidans Yearning är inte bra.

08.10.2019 18:45

A-sida: Världen tillhör dom vackra

B-sida: Vi försöker glömma

Alltid när jag åker in till Stockholm med buss från Grisslehamn eller Kapellskär och passerar Mörby så tänker jag på Mörbyligan. Bandet som förenar krass social diskbänksrealism med tät boogierock. Men denna singel som spelades in en mörk och kall natt i mars 1979 lyckas inte lyfta. Man väntar på att det ska braka loss, men det händer inte. En balladaktig inledning med den sedvanliga ironiskt häcklande kvinnliga sångaren avlöses av stackatotrummor utan bas (som det låter) och så tillbaka till balladspåret igen. Det är historien om Sussies mamma (är det samma Ensamma Sussie, som Mörbyligan sjungit om förut) som präntar i Sussie att världen tillhör dom vackra och att Sussie måste anpassa sig. Det är ett angeläget budskap förstås, liksom låten på B-sidan, där man försöker glömma att man tvingas att  leva i ett skitsamhälle. Låter som samma sång som i södra förorterna vid den här tiden. Vet inte hur Mörby står sig i statistiken, men Mörby centrum är ju en del av Danderyds kommun, som av hävd tillhör Stockholms läns rikaste delar.

15.10.2019 17:49

A-sida: Ta pengarna och stick

B-sida: Mer än en vän

Plötsligt bubblar Ta pengarna och stick samt bandet Strix Q upp i mitt trötta sinne. Tydligen så hade låten lagt sig där någon gång då i början på 80-talet. Det var bara den raden: Ta pengarna och stick! som upprepades. När jag nu kollar låten på Spotify, så märker jag att den handlar om prostituerade, ett slags allmänt accepterat fenomen i sjuttiotalets Stockholm. En flicka som bara är en leksak för den gråklädde businessmannen. Ta pengarna och stick är vad hon får höra när han har fått sitt. Kanske Strix Q var lite av nattfjärilar ändå, som grävde under ytan i storstadsnattens liv?

19.10.2019 11:57

När man lyssnar på Ensamma hjärtan är man alltid garanterad full valuta för pengarna och lite till. Ensamma hjärtan live i Oslo i september 1981 betyder att slutresultatet är något mycket mycket mera än summan av delarna. I början kände jag igen låtarna som jag inte hört av bandet tidigare på skiva: The Message, Författaren och Djävla skit hade jag ju hört i radion, också då live. Men The Message gick då på svenska, med låtraden: Missförstå mig rätt, men det är inte så lätt att glömma... Författaren och Djävla skit är två låtar som är väldigt representativa för sångaren Gunnar Danielsson som gjort dem. Det handlar om drömmar och ambitioner, samt det nesliga i att livet inte alltid går som man hade tänkt. Jag tänkte efter sidan A att B-sidan knappast kan bli bättre, men blev överraskad. Coverversionerna av Doors When the Music`s Over (Bomben kommer), Lennons A Working Class Hero samt medleyt med Stones och The Who som startar med Jumping Jack Flash bränner slutligen ned den sista skyddade hinnan mot omvärlden och fullständigt raserar murarna. Det får mig att förstå storheten i originallåtarna, samtidigt som Ensamma hjärtan gör dem i sin egen åttiotalstappning. Bara det att Gunnar inte går upp ett tonsteg när han sjunger A working class hero is something to be, får mig att förstå att detta är något unikt. 

Det generösa med Ensamma hjärtan märks även på innerpåsen till skivan, som är utformat som ett spel med kloka och roliga vardagsråd till alla lyckosökande hundar. Jag är glad att jag hittade den här skivan.

20.10.2019 11:29

A-sida: Lång het sommar

B-sida: Vem tror du att du är

När jag nu lyssnar på Lång het sommar, inte att förväxla med Tom Robinson Bands hit från 1978, slår det mig att jag hört låten förut. Det här är skön, harmonisk svensk poprock från 1981. Låten handlar om att det blivit sommar i stan, tanken i bilen är full och äventyret står för dörren. Med i bilden finns förstås också någon kvinna. Det är stämsång och gitarriff som sitter på sin plats. Kan det vara en ung Niklas Strömstedt som sjunger? Låten får mig att längta till sommarledigheten, fast dit är det över sju månader, och utanför faller de sista löven från trädet samtidigt som regnet smattrar på taket. B-sidans Vem tror du att du är överraskar mig. Här är LLB argare, när man gisslar skitpratande smilfinkar. Låten är traditionell boogierock som får mig att vilja ställa mig upp och dansa. Singeln var en positiv överraskning.

<< 43 | 44 | 45 | 46 | 47

Bloggsvar

19.01.2016 10:11
Hej, läser dagligen här på bloggen. Intressantast, förutom de låtar du lägger upp, är gang of four inlägget. Vet inte hur stora dom var "på sin tid" men klart är att låtarna håller än. Tankade häromdagen(innan ditt blogginlägg) ner några låtar på min playlist på spotify. Förövrigt har jag såklart...