A-sida: You`re so dumb

B-sida: Better off crazy

Singeln släpptes 1977. Då var Skrewdriver ett helt ordinärt punkband från nordvästra England. Sedan kom bandet plötsligt att stå i centrum för det som skulle räknas till vit makt-musik, eller ny-nazistisk rock, och bli det band i världen som mest talade för denna ideologi, inspirerad av Adolf Hitlers människofientliga tankar om övermänniskor och skillnad mellan raser, samt nedvärderande syn på oliktänkare eller avvikare. I Shean Meadows film This is England från 2006 tas problematiken kring ett skinheadgäng och det högernationaliska partiet National front upp. Där skildras hur en ung kille sugs upp av starka politiska makter som vill använda honom för sina egna syften. Han blir lyckligtvis i slutet kvitt sin övertro på fosterlandet och kastar Englands flagga i sjön. Det är lätt hänt att unga mäns frustrationer över fattigdom och sociala orättvisor tar sig uttryck i rasism, homofobi, överdriven fosterlandskärlek eller till och med nynazism, men det är inte acceptabelt att propagera för sådant i sångtexter eller i medier. Då är det bättre att säga som Skrewdriver gjorde på B-sidan av denna singel, då de ännu inte var ultrahögernationalister: "I´m better off crazy".

A-sida: Cranked up really high

B-sida: The Bitch

Slaughter and the Dogs var väl Manchesters svar på Sex Pistols. De var med från början, och den här singeln släpptes 1977. A-sidans låt var den jag hörde. Texten handlar om någon som fått för mycket av allting, av vardagen, av drömmar som aldrig realiseras, av rocksvängen. Då allting stigit för högt upp i halsen så är det väl lika bra att spy ut det, är sångens budskap. Man kan väl inte hoppas på att det blir så mycket bättre, men knappast kan det väl bli så mycket sämre heller, om man får dela eländet med någon annan. Mycket punk om detta! För den intresserade finns en videoupptagning från 1977 på You Tube, som bra förmedlar vad det var frågan om. B-sidans låt handlar om någon som upptäcker att förhållandet med flickvännen inte är det allra bästa, därav låttiteln.

A-sida: Right to work

B-sida: The Loner

Singeln kom 1977 och det låter väldigt brittisk pre-punk, eller rotpunk, om det här. Det är ingen dåligt formulerad uppkastning/ urladdning, utan en återhållen och äkta ilska och rättvisetänkande som väller fram likt lavflödet ur en vulkan. "We have a right to work" är det enkla budskapet till tre ackord, och det här upprepas i varje refräng. Det är en desperat yngling som talar i texten. I första versen är han helt straight: I don`t take drugs and I don`t drink beer, men ändå utan jobb. I sista versen är det en mera uppgiven arbetslös: "I take lives and drugs/ and I´m pulled up/ cause I`m a nutter". B-sidan är lugnare och utan text på internet.

A-sida: I takt med tankarna

B-sida: Gatljus

Perfekt alibi var ett band från Lund/ Malmö. Singeln I takt med tankarna/ Gatljus kom 1981 och det var A-sidans låt jag hörde och bandade på radion. Det som grep mig då och som fortfarande gör det när jag lyssnar på låten är det tunga mörka kompet och sången som är en sträv, bedjande och plågad röst som sjunger om vandringen med de egna tankarna: hur länge ska den vandringen räcka och finns det någon som kommer att förstå - en hand som sträcks ut, en annan människa? Det låter som en vädjan från en isoleringscell, ett smått autistiskt tillstånd. Jag gillar det mörka, nakna och desperata i den här låten, de tunga trummorna och gitarrslingorna i bakgrunden. Det är poetiskt och dystert, men inte hopplöst. Man kommer att tänka på Freddie Wadlings soloprojekt som ofta blev någon väldigt mörkt och inåtvänt.

B-sidan är en låt som är inspirerad av Berlin innan muren föll. Den tyska huvudstaden har gett många rocklyriker inspiration. På sjuttiotalet bodde både Bowie och Lou Reed där, och senare Nick Cave. Tudelningen i öst och väst gick rätt igenom staden, det är idag svårt att förstå att man kunde skilja människor åt på det sättet. Under efterkrigstiden var staden helt sönderbombad, ett manifest över mänsklig galenskap och storhetsvansinne. Berlin blev också sinnebilden av skammen som många tyskar var tvungna att bära efter Hitlers och nazisternas kapitulation. Det finns fortfarande kvar en stämning av alltings uppgivenhet i Berlin, något som lockar rockmusiker som skriver dyster musik. Låten Gatljus fungerar alltså som ljus i mörkret.

A-sida: Knulla i Bangkok

B-sida: Bad Productions

Den här singeln släpptes 1979 och har väl blivit något av en undergroundklassiker som många fortfarande drar på munnen åt. Jag minns att vi spelade låten på skolbussen hem till Geta någon gång i början på 80-talet. Kassetten hade bandats in från radion. Den sorglustiga historien handlar om en ful kille som ingen vill ha och som åker till Bangkok för att ligga med prostituerade. När han sedan kommer hem igen vill ingen flicka ha honom på grund av det som hände där i Thailand. Kompet är simpel punk och sången på någon konstig dialekt från det svenska inlandet. Låten har sin sensmoral, och det är ju bra, för i sista refrängen sjunger man om att "köpa din kärlek" istället för knulla i Bangkok. B-sidans låt finns inte ute på nätet.

A-sida: Ung & stark

B-sida: Pappas pojkar

Det var B-sidan som jag hörde på radion. Göteborg Sound har ett tätt och ganska så gemytligt sound och texter på göteborgska som inte så mycket avviker från proggtraditionen i staden. Pappas pojkar handlar om hur lätt vissa barn har det, nämligen de som har rika föräldrar. Karriären från lekskola till toppjobb ligger färdigt utstakad för dem, och till slut får de ett jobb på pappas företag: "där blir han stor i käften/ han är moderat som far".

Ung & stark har jag inte hört förut, men det ligger nära till att koppla till Ebba Gröns första singel Antirock (1978) och låten Ung & sänkt. Men där Ebborna sjunger om hur hopplöst allting är och att det inte är så konstigt att man "drogar ner sig med droger, med droger, med droger" lyfter Göteborg Sound upp sin ungdom ur träsket och låter honom säga att han har rätt till ett jobb, och att han aldrig kommer att börja använda narkotika, trots att situationen ser lite dyster ut, för han är ung och stark. Det ligger lite av typisk göteborgsmentalitet över det här. Staden där man tar livet lite mera med en klackspark än i huvudstaden, och där självironin ligger lika nära hjärtat som Feskekörka havet. Singeln kom 1979.

A-sida: I nöd & lust

B-sida: Lammkött

Slobobans undergång var väl Göteborgs svar på Ebba Grön, men levde trots det ett undanskymt liv i staden som kallar sig Sveriges framsida. Det var via Ny våg jag fick koll på dem, och då var det främst de två låtarna från den här singeln som fastnade. I a-sidans låt gör man upp med den heliga kon Sveriges vapenexport, som flaggskepp för allt det som man kan vara stolt över i landet (inklusive Tre kronor, Stenmark, kungen och Björn Borg och svensk potatismos med korv). Såg nyligen låten på You Tube från en konsert förra året och enligt Undergångarna var det inte mycket som ändrats på den här fronten.

Men jag gillar ändå mera den bitande ironin i Lammkött, som behandlar riksdagsmän som sexköpare. Fenomenet var troligen tämligen utbrett i Sverige på 70-talet (man har ju numera hört rykten om både kungen och Olof Palme). Men "lammkött" anspelar ju på unga flickor (unga tjejer, fina grejer), och då blir budskapet i låten ännu mera tillspetsat. Raderna: "Ni lever som ni lär när ni köper kärleken/ för finns det kapital så finns det försvar/ Ni ska tro jag har förtroende för er/ Förtroendevalda riksdagsmän" sammanfattar som bäst den giftiga ironin i låten. Vi lever nu i en tid där människohandel ännu mera har kommit att bli en del av vår vardag, med den stora flyktingströmmen över EU:s gränser. Och det känns i många fall som utvecklingen snarare har gått åt fel håll vad gäller mänskligt ansvarstagande. Det bevisar bara ännu tydligare att det skulle behövas flera band som Slobobans undergång även idag. Singeln släpptes 1981.

A-sida: Alice underbar

B-sida: Hjärtan slå

Singeln kom 1981. Jag tror att brorsan köpte den och att det var då som jag lyssnade på den först. Tant Strul var ett av de band som kom fram i.o.m. den svenska punkvågen, men bandet hade självförtroende nog att göra egen personligt färgad rockmusik. Texterna var betydelsefulla och bandets sångerska Kajsa Grytt skrev ofta om känslor och identitet utifrån ett kvinnoperspektiv, men ändå så pass allmängiltligt att även pojkar/ män kunde ta sångerna till sig. Texterna är väldigt känsliga och privata, de uttrycker livsviktiga saker, så som självkänsla, kraft, ångest, identitetssökande. Alice underbar är en flicka som drömmer i sin säng om att hon är den underbara Alice. I drömmarna är hon sann, hon vill att de ska stanna hos henne. Men ändå stöter hon alltid emot verkligheten och dess krav, som livet som levs i en stad ställer på en flicka i hennes ålder: "Alice letar efter någon/ hon gömmer sina illusioner/ Svarta katter springer på gatan/ de letar efter luft." Jag tror att Tant Strul tog det som sin uppgift att ge flickor som Alice det självförtroende de behöver för att kunna förverkliga sig själva och sina drömmar, och den uppgiften har de säkert lyckats med.

B-sidans Hjärtan slå handlar om att vi alla människor har samma behov någonstans längst längst inne, men att vi är rädda för att visa dem, uttrycka oss och blotta oss.

A-sida: Så jävla svensk

B-sida: Magnatens död

Hörde och bandade Så jävla svensk med Visbypunkarna Urban Släke på radioprogrammet Ny Våg. Singeln kom 1981. Finns det något man kan säga om den här låten är det att det är ett jäkla ös och ett jäkla tryck på den, samtidigt som texten passar väldigt väl till arrangemanget. Det går inte att höra vad Urban Släke sjunger, och en sådan grupp som dem är det ingen som lägger ut lyrics till på internet heller. Men första versen lägger ut spåret: "Smälter ihop med maskin nummer fem/ Börjar jobba, längtar redan hem/ Ingen bryr sig om man jobbar som djävulen/ Spottar blod och hostar slem/ Jag är så jävla svensk." De andra verserna tar upp andra paradoxer som gör att man är så jävla fosterländsk, fast i fållan: kneg nio till fem, villa, vovve och Volvo...eller vad som helst. Urban Släke är unga rebeller på den här singeln. B-sidan går i samma spår: klassklyftor och orättvisor, och fast i systemet, men den är inte lika bra som A-sidan. Det här är ett stycke gotländsk urkraft som det är värt att kolla in.

A-sida: Bring on the dancing horses

B-sida: Over Your Shoulder

Echo & The Bunnymen var ett av de brittiska banden i mitten av 80-talet som verkligen gjorde musik av någon betydelse. De här banden var ganska lätträknade. Bandet förenade vackra klanger med betydelsefulla texter, och fick t.o.m. en utmärkelse för vackraste skivomslag med LP:n Heaven up here 1981. Singeln med hitlåten Bring on the dancing horses släpptes 1985. Det låter ganska mycket sena U2 om den tycker jag när jag nu lyssnar på den igen. Och då menar jag gitarrkompet i versen. Men det är övergången till refrängen jag tycker bäst om: "Bring on the dancing horses/ Headless and all alone/ Shiver and say the words/ of every lie you´ve heard." Det är något ödesmättat antikt över detta, som att se på en antik staty och fundera över dess betydelse. Tänker även om bandets namn kommer från den antika myten om Echo och Narcissos, där ju den vackra nymfen Echo på grund av sina talsvårigheter inte kunde tala om sin kärlek till Narcissos som var förälskad i sin egen spegelbild. Till slut försvann Echo och blev bara det eko vi kan höra. Lite romantik och tragik vilar det över detta, liksom över Echo & The Bunnymens musik.

B-sidan är mera en ordinär rocklåt, med tungt trumkomp. Den handlar också den om det nuvarande och det bestående.