1978 släppte Ebba Grön singeln Prorock med baksidan Mona Tumbas Slim Club, som 1983 gavs ut på LP:n samlade singlar 78/82. Här går Ebba till attack mot överklassen som gick med i en bantningsgrupp ledd av Mona Tumba. "Den perfekta människans form/ smal och slimmad som en lax/ Uppslutningen är helt enorm/ bland den övergödda överklassen." Nu i sommar har jag själv varit på gränsen att gå med i en viktminskarklubb, när jag börjat äta Herbalifes produkter. Jag besämde mig för att pröva proteintillskottet efter att ha blivit rekryterad utanför Erik Mattssons i Godby för cirka en månad sedan. Men trots att jag ihärdigt följt alla råd har jag inte droppat ett endaste kilo. Man ska ha tålamod heter det visst. Men företagarna som marknadsför produkterna högt uppe i hierarkin lär vara rika typer - och kunderna det är vem som helst, som är beredda att betala skjortan. Går man med i klubben får man allt förmånligare. Så jag har tänkt göra som Ebba Grön, och gå ur, innan jag ens blivit medlem. För: "Jag behöver inte vara med i Mona Tumbas Slim Club."

A-sida: Riktige maend

B-sida: Eventyr for begyndere

När jag studerade musik i Danmark 1983 var det ett band som var större än de andra och det var tv 2 från Århus. tv 2 är pop och inte rock. Jag hade aldrig hört eller hört talas om bandet förut. Den här singeln är från 1985. Det handlar säkert om mäns liv, vilket truppen som reser en flagga på skivomslaget berättar. Men det är svårt att urskilja orden i de båda sångerna. Jag tycker bättre om B-sidans lugna balladliknande pop, än om A-sidan, som lätt drunknar i flödet av liknande europoplåtar. Även om det här är en berättelse om riktiga män och deras äventyr, så är det inte ett hårdkokt äventyr. Mera dansk bastu än finsk, mera Kim Larsen än Björneborgarnas marsch.

A-sida: Six Ribbons

B-sida: Against The Wind (Instrumental)

I början av 80-talet snurrade den australienska TV-serien Mot alla vindar (Against The Wind) i den svenska TV:n. Jag gillade signaturmelodin, den folkmusikaktiga sången om den fattiga bonden, som bara har sex hårband att erbjuda sin hjärtas dam. Jon English, som sjöng sången (ursprungligen från 1978), är född i England, men flyttade tidigt till Australien. Den här svenska versionen av singeln trycktes 1980.

A-sida: Mysteriet med de rytmiska rubinerna

B-sida: Flickan från sanatoriet

Mysteriet med de rytmiska rubinerna är ett band som gäckat mig en smula. Dels för att jag haft svårt att placera namnet på bandet - det finns ju en sång med samma namn - och dels för att jag trott mig sett dem på TV i någon galen video, där de var på jakt efter rubinerna. Raden "Så tog vi tåget och åkte till Paris..." har jag för mig att de sjöng då. Men det måste ha varit i en extended version av singeln, för här går jakten bara till Berlin och Shanghai. Konstigt är det dock, som mycket på den här tiden var. Musiken är något slag av funk-pop, dansmusik, men texten är klart avantgardistisk. Helt klart att sångaren Johan Hillborg har konstnärliga ambitioner. Låter lite Olle Ljungström över sången. Singeln släpptes 1984.

1980 släppte Cornelis LP:n Bananer bland annat... tillsammans med två medmusiker: Conny Söderlund (gitarr) och Ove Gustavsson (bas). Skivans lite speciella titel kunde väl kommit från den dåtida moderatledaren Gösta Bohmans uttalande om minskat bistånd till u-länder: "De kan ju bo i plåtskjul och äta bananer". Hur som helst hade jag denna LP bandad på en blandis-kassett, och jag lyssnade ofta på den. Sångerna satte sig, mycket beroende på Cornelis fantastiska timing och bluesiga rytmsinne när det gäller komp och frasering. Textraderna bet sig liksom fast. Skivan är också rätt politisk. Det var ju bland annat folkomröstning för kärnkraften då, och jag förstod att Cornelis förespråkade en långsam avveckling av kärnkraften. Han tar också ställning mot terror-bombare, datasystem-utvecklingen och den svenska skattebjörnen. Det blir rätt spretigt, som ofta var fallet med rebellen Cornelis. Och vad gäller bananerna så varnar han för fascismen (en antipati han bar med sig från barndomen) i The Bananrepublikens sång: "Vi trycker ner arbetarbarnen i skiten/ för det gjorde pappa när pappa var liten." En av Cornelis mest moderna skivor.

A-sida: In The Ghetto

B-sida: The Moon Is In The Gutter

Jag vill önska bloggens alla läsare glad midsommar med en melodramatisk B-sida från Nick Cave and The Bad Seeds första singel från 1984. Den handlar om en ensam vandrare som följer månskenets väg genom en ödslig skog, för att komma till kullen hans älskade vilar under. Jag gillar den suggestiva stämningen och Nick Caves sätt att sjunga. Singeln är producerad av demonproducenten Flood, som också legat bakom många av U2:s skivor (bland annat Achtung Baby). På sidan A gör bandet en icke föraktlig version av Elvis` In The Ghetto.

"Ja, det var en kväll i juni, då när sommarn är som bäst. Hon dansade med morfar som hon gillar allra mest", sjöng jag med kören på Medis vårfest för inte så länge sedan. För några dagar sedan visades i Arkivet på Ålands TV en produktion gjord av Christian Stormbom från 1985 hur West Coasts från Åland spelade upp till dans i Käringsund i Eckerö. Och där dansade min morfar så glad i hågen till låtar som Sjung och le och Eckerövalsen. Han såg så glad och nöjd ut, precis som i Lasse Berghagens visa, medan tonårstjejerna stod med sina åttiotalsfrillor i snålblåsten och betraktade gamlingarna. Det var roligt att resa tillbaka till den tiden och se hur mina föräldrars och farföräldrars generation roade sig för 40 år sedan. De åkte ofta iväg på dans till dansbanor, som Bertbyvik och Bovik. Nu vet jag inte om det fortfarande ordnas dans på dessa ställen. Jag har bara ett svagt minne av en utomhusdans i Saltvik, då jag såg Pux på scenen. De spelade vid en vik som var omgiven av höga berg.

A-sida: Öbberböv sangen

B-sida: Aladdin

Det må vara att den danske sångaren Sebastian gjorde låten Du er ikke alene, som gick rakt in i Höjskolernes sangbok, i slutet av sjuttiotalet. På den här singeln från 1984 låter det mest som proto-europop där allt smakar klibbig jordgubbsmilkshake och man varken kan urskilja text eller originella melodislingor. Okej, att han skrivit låtarna själv, men vad är det han försöker kommunicera? Första sidan är en opersonlig smet som tjänar som signaturmelodi till den komiska TV-serien om Bröderna Öbberböv, där för all del också fotbollsstjärnan Preben Elkjaer varit gäst. På B-sidan försöker han göra lite poppig reggae. 

Hösten 2025 var Pelle Miljoona med i Vain Elämää, som är Finlands motsvarighet till Så mycket bättre. Jag minns att han svarade att han var på farmen, då jag på sommaren tog kontakt och ville ha en intervju. Jag tycker att det är sympatiskt att en gammal punkare ställer upp i musikaliska familjeunderhållningsprogram på TV. Att både han, och Matti Syrjä från Eppu Normaali, också varit med i barnprogram tyder, enligt mig, på ett fritt och öppet sinne. Pelle trivs verkligen med alla artisters hyllningar under programmet. Han delar också generöst med sig av glimtar från sitt liv, både som artist och privatperson. Han har aldrig velat kalla sig rockstjärna. De tolkningar av Pelles låtar som berörde mig mest var Tahdon rakastella sinua av Lauri Haay, Mitä tänään koulussa opit av Mikki Kauste och Hajotan tän maailman av Vesta. Den enda artisten som var bekant för mig från förut var Käärijä. Han avslutade kvällen med en stark version av Pelles kändaste låt Moottoritie on kuuma. Jag gillade också att Pelle i sitt prat kunde ta upp den misslyckade konserten på Senatstorget i Helsingfors på nyårsafton 1982, då diinarna förstörde kvällen genom att storma scenen och Pelle förlorade greppet. Jag har hört sägas att han hade svårt att komma tillbaka som artist efter det.

A-sida: Slave To Love

B-sida: Valentine

Bryan Ferrys singel Slave To Love från 1985 låter som filmmusik och faktum är att låten varit med i inte nindre än sju filmer sedan dess, bland annat i den mjukerotiska amerikanska dramafilmen 9 1/2 Weeks. Och det ärvälmest så jag uppfattar Bryan Ferry, som en dandy eller sentimental romantiker. Texten går ut på att vara en fånge i kärlekens farliga, men härliga, spindelnät - ett byte som inte vill undkomma den svarta änkans dödliga sting. Den instrumentala Valentine går i samma tema. Det är suggestiva och förföriska rytmer som får den kärlekskranke Valentino att dansa här.